Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag tolv - Isak

Det känns skumt att lämna Marika hemma hos mamma, men jag har ju lovat Filip att vi ska handla julklappar. Vi åker till ett köpcentrum där de har luciakröning. Den lucia som blivit framröstad av folket ska få luciakronan.

Filip stannar till framför scenen och står som fastfrusen. Jag ställer mig bakom honom och försöker följa hans blick. Jag tror att han tittar på en liten blond tjej som står längst till vänster.
 - Vem är hon? frågar jag. Filip vänder sig om och tittar på mig som om han glömt att jag var där.
- Lisa, säger han och vi går vidare.

Vi köper julklappar och sedan sätter vi oss på ett café. Filip vill ha varm choklad och en chokladboll. Jag betalar. Jag äter lussekatt och dricker kaffe.
- Vem är Lisa? Vet hon om att du är kär i henne? frågar jag. Filip verkar fundera på om han vill berätta, men till slut börjar han berätta.
- Hon vet inte, säger han. Jag har varit kär i henne i några år nu och jag vågar inte berätta det för henne. Varje gång vi sitter bredvid varandra på matten, så blir jag stum. Jag kan inte prata.

Vi gör upp en plan för hur Filip ska kunna berätta för Lisa att han är kär i henne innan jullovet. Han ska ge henne en lapp i slutet av mattelektionen.

När jag kommer hem till mamma och Marika på kvällen, så har de byggt ett gigantiskt pepparkakshus tillsammans. Jag minns mammas pepparkakshus från barndomen. Alltid de klassiska husen med färdiga bitar bara att limma ihop. Jag ser Marikas kreativitet i pepparkakshuset och mamma är väldigt imponerad. Samtalet med Filip om Lisa har gjort mig tacksam över att Marika inte vill ge upp vår relation.

När vi ska släcka och säga godnatt och kysser jag henne för första gången på flera veckor. Hon drar efter andan och det tänds något i hennes ögon igen.

- Din mamma längtar efter att få lära känna dig igen, säger hon innan hon somnar på min arm.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni