Isak åkte till köpcentrat efter att han lämnat Marika igår och var borta i några timmar. Jag var aldrig orolig. Jag visste att han
skulle köpa fler julklappar och att han ville ge mig tid att svara på hans
brev. Till en början kunde jag inte få ner en enda mening på papper. Jag
slängde papper efter papper innan jag kom igång, men när jag väl började skriva kunde
jag inte sluta.
"Isak, tack för
ditt brev. Jag har funderat så mycket på hur vi ska lära känna varandra igen
och jag hade aldrig tänkt på att vi kunde skriva brev till varandra. Vilken bra
idé!
Jag träffade Leif när jag var 19 år. På den tiden drack alla alkohol på
helgerna och kanske drack din pappa och hans vänner lite mer än oss andra, men
det var inget jag tänkte på. Det hörde liksom till ungdomskulturen på något
sätt, men när åren gick och vi blev äldre, så fortsatte din pappa att dricka
och inte bara på helger, utan också på vardagar.
När Nettan föddes så var han nykter i några veckor. Han var lika glad
som jag över att bli förälder, men en kväll var det fotbollsmatch på TV och han
öppnade en flaska starksprit igen. Sedan dröjde det inte många månader innan
jag blev gravid igen. Jag funderade på att lämna honom, men insåg att jag inte
hade råd att försörja två barn ensam. Så jag stannade kvar.
Leif var verkligen stolt och glad när du föddes, men den här gången
slutade han inte dricka. Han skulle fira att du fötts med cigarr och en grogg.
Jag orkade inte protestera, utan hade fullt upp med att ta in att jag blivit
tvåbarnsmamma.
Min pappa hade Nettan hos sig när jag låg på BB. Jag hade aldrig vågat
lämna henne ensam med Leif. Det var min pappa och Nettan, som hämtade dig och
mig och körde hem oss från BB.
Jag förstår att min pappa har varit mer som en fadersgestalt för dig, men tvivla aldrig på att du inte var den son Leif önskat
sig. Det var du. Han var alltid stolt över dig. Du var hans ögonsten, även om
han inte kunde uttrycka det eller visa dig det.
När du sa upp kontakten med oss var det Leif som sa att jag skulle
ringa dig varje söndag. Du svarade aldrig, men han gav inte upp. Varje söndag
bad han mig ringa dig till och med söndagen när han dog. Han var inlagd på
sjukhus under en längre tid med förstorat hjärta. Jag var ofta hos honom på
sjukhuset och han verkade ha förstått allvaret med alkoholen, men som du vet
var det för sent. Han sa att han skulle gå med i Anonyma Alkoholister när han
kom hem från sjukhuset. För första gången sa han till mig att han skulle sluta
dricka alkohol. När söndagen kom, så bad han mig ringa dig. Några minuter
senare var han död. Hjärtat, och säkert flera andra organ i kroppen, orkade inte
längre.
När Leif dog hade vi inte träffat dig på tio år. Under dessa tio år, så
gjorde jag inte mycket med mitt liv. Jag träffade såklart Nettan, Filip och
Liv, men resten av tiden jobbade jag för att dölja Leifs alkoholmissbruk. Det var en sådan skam. Jag
torkade spyor, släkte fimpar, som håll på att tända eld på huset, tömde ut
sprit i slasken, när han sov ruset av sig och däremellan var jag på jobbet och
städade. När jag ser tillbaka på de åren, så var det enda jag gjorde att städa,
både hemma och på jobbet.
Du träffade Marika år 2010, samma år som Leif dog. Då levde jag som i
ett vakuum. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med livet. Jag saknade
dig, men var glad att jag hade Nettan och hennes barn, mina barnbarn, så nära
mig. En dag berättade Nettan att hon anmält mig till en akvarellkurs. Min
första tanke var att jag inte skulle gå dit, men ju närmare kursstarten kom
desto mer sugen blev jag på att möta andra människor. Jag var egentligen inte
så intresserad av att måla, utan jag kände ett behov av att inte längre sitta ensam
hemma varje kväll.
Under de nio år som passerat sedan jag började på akvarellkursen, så
har jag målat hundratals tavlor. haft en utställning på biblioteket och börjat
hålla i egna kurser i akvarellmålning. I sommar ska jag ha en kurs här hemma
för första gången. Jag tänkte tillverka barkbåtar och låta kursdeltagarna måla av dem när de ringlar sig fram i bäcken.
Jag har ofta ångrat att inte jag byggde barkbåtar med dig eller att
inte jag och du gick till garaget och snickrade ihop var sin lådbil. Våra
roller var så stereotypa. Jag kunde inte bryta dem. Jag ångrar det ofta. Men
jag har en idé. Jag tänkte att vi kunde bygga var sin lådbil under dagarna fram
till jul. Garaget är för kallt nu, men vi kan ju använda Leifs kontor. Det har
ju stått och samlat damm i tio år. Det är dags att det blir lite liv i det
rummet.
Tack för ditt brev Isak. Jag ska visa dej några av mina tavlor när du
läst mitt brev.
Stor kram från din mamma"
Kommentarer