Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag sex - Isak

Nettan, syrran, bestämde sig för att sova över. Jag och Filip såg en film och tjejerna gick och la sig. Jag berättade för Filip om Marika. Sa att jag älskar henne, men att jag inte kan ge henne det hon vill ha. Hon vill köpa hus och bilda familj. Jag är inte där. Jag vill bara bort. Filip nickade och verkade förstå mycket mer än mina polare i Göteborg.

- Du kanske behöver ett år. Det är inte kört bara för att du reser utomlands ett tag, sa han och tog några popcorn från skålen på vardagsrumsbordet.

Han berättade att Nettan träffat en snubbe från Helsingborg. Att dom provar ett särboförhållande. Filip verkar ha accepterat det. Jag är så imponerad av den killen. Jag hade behövt hans lugn när jag var i hans ålder.

Nettan kom upp mitt i natten och sa att Filip skulle gå och lägga sig. Hon är sig lik syrran. Bestämd och orubblig. Det var bara för Filip att gå och lägga sig. 

Jag är glad att syrran funnits där för mamma, när jag inte orkat. Jag vet att dom pratar i telefon ganska ofta. Det är bra för mig att veta att dom har varandra.


Kommentarer

Kalle Byx sa…
Närvarande text.
Ljusletaren sa…
Det var en bestämd syster. Man går väl och lägger sig när man vill. Bra syster som håller kontakten med er mamma men för mycket styrande i mitt tycke/ kram

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni