Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag fem - Elsie

Jag kunde inte sluta gråta igår när Isak frågade om vi skulle gå till Leifs grav. Det var som om år av sorg plötsligt vällde upp inom mig och det gick inte att hejda. Jag var så oförberedd och stackars Isak visste inte vad han skulle göra. Han gav mig papper från hushållsrullen i köket och när jag hade slutat gråta, så tog vi på oss ytterkläderna och gick.

- Leif, förlåt för att jag inte varit här på länge, sa jag när vi kom fram till graven. Det var då det hände. Isak la sin arm om mina axlar. Jag var så nära att börja gråta igen. Bet mig i läppen och svalde hårt. Fortsatte att prata, styrkt av Isaks stöttande arm.

- Leif, du gjorde det inte lätt för mig. Jag behövde några år att läka innan jag kunde gå hit. Förlåt!
Efter några minuters tystnad, så började även Isak prata till den stora stenen, där bland alla andra stora stenar. Jag blev helt chockad över orden, över styrkan i hans röst. Han måste ha velat säga det länge. Åh, min son. Var har du varit?

- Pappa, jag är inte arg på dig längre. Du vet att jag varit förbannad. Tyvärr så pass arg att jag inte kom på din begravning. Jag tänker inte be om förlåtelse för det. Jag kunde helt enkelt inte komma. Det finns så mycket vi aldrig pratat om. När jag träffade morfar häromdagen, så insåg jag att han var en bättre pappa än vad du någonsin varit. Han lärde mig allt han kunde. Var fanns du pappa? VAR FANNS DU PAPPA?

Jag tog hans hand när hon började skrika. Inte för att hejda honom utan bara för att visa att jag fanns där som stöd. Han sjönk ihop och satte sig på den frostiga marken. Jag hörde honom viska:
- Förlåt pappa! Jag kanske inte var den son du ville ha?

Det gjord ont i mig att höra det, men jag kunde inte säga något. Jag behövde tid att tänka. Jag har tjugo dagar kvar. Vi har tjugo dagar kvar.



Kommentarer

MammaLee sa…
Hur kommer jag åt de dag jag missat? I mitt fall 3 o 4?
Ellinor Wikman sa…
Hej MammaLee,
Nu kan du se de olika delarna i bloggjulkalendern (för mig finns de till höger, men jag läser på datorn) och klicka på de du missat.
Kram Ellinor

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni