Fortsätt till huvudinnehåll

Nya utmaningar

I april 2019 skapade jag en hemsida för mitt företag. Ett första steg. Ett viktigt steg. Det var spännande och läskigt. Jag har bjudit in (attraherat) möjligheten att hjälpa andra i mitt liv under många, många år, men har inte varit redo förrän nu.



I maj 2019 skapade jag en onlinekurs i personlig utveckling. Min vän Elin gick kursen gratis och gav mig värdefull respons, så att jag kunde förbättra min kurs ytterligare. I dag arbetar fjorton modiga människor med min kurs. De har kommit olika långt i kursen. Några är på första veckan andra är på andra veckan eller tredje veckan. Tre deltagare är nu inne på sin sista vecka. Tack vare deras engagemang i sitt eget liv har deras utveckling tagit flera steg framåt. De har blivit medvetna om var de befinner sig i livet, accepterat och börjat våga tänka nytt.

Deras utvärdering av kursen kommer göra det möjligt för mig att förbättra den ytterligare för de deltagare som kommer gå min kurs i höst.

Jag är så tacksam att jag får möjlighet att göra det jag drömt om så länge. Jag coachar gärna genom att lyssna loss. Vi bär alla svar inom oss, men ibland får vi inte tillgång till dem för att vi inte riktigt har kontakt med oss själv. Jag kan hjälpa dig att få kontakt igen.

Innan sommaren är slut kommer tjugo modiga människor ha startat min kurs. Fantastiskt. Vill du vara med? Vill du också gå min kurs?

Anmäl dig här:
https://ellinor-wikman-livscoach.webnode.se/kontakt/

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.
En kommentar
Läs mer

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...
4 kommentarer
Läs mer