Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 8 av 24

Jag har glömt att ställa mobilalarmet och vaknar klockan nio. Det är redan ljust ute och persiennerna är inte fördragna. Allt är annorlunda och för första gången på länge, så gör det mig inget. Jag är vansinnigt hungrig och bestämmer mig för att koka några ägg.

När jag öppnar det lilla paketet med fyra ägg, så minns jag åter igen inköpslistan. Jag tar ner den från kylskåpsdörren, där den sitter under en magnet som föreställer en gondol från Venedig. Jag låter äggen koka medan jag häller upp kaffet i muggen från mamma. Sedan vet jag inte vad som flyger i mig. Jag läser texten på muggen en gång och tar därefter fram mobilen och klickar på sänd. Jag tar alltså fram meddelandet till den som skrivit inköpslistan och skickar det. Känslostormen, som kommer när det redan är för sent, redan skickat, är enorm. Jag ångrar mig, så mycket att jag faktiskt är beredd att byta mobilnummer och för en gång skulle tror jag att jag förstår varför My bytt mobilnummer så många gånger. Hon är modigare än sin mor.

Vad kommer hända nu? Tänk om han eller hon inte svarar! Tänk om människan svarar!!!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...