Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 20 av 24

Fjärilar i magen, är bara förnamnet. Jag som alltid tänkt att det bara skulle bli kaos med en man i köket på äldre dar, men att ha Harry i köket gick som en dans. Vilken karl!

Han berättade mycket om sin son och barnbarnen, tvillingarna. Han skulle köpa julklappar till dem idag och frågade mig om råd. Jag ville så gärna berätta om My, att hon sagt upp kontakten med mig, men gjorde det inte. Hur berättar man en sådan sak, utan att känna skuld?

Han blev verkligen överraskad, när han såg att hans inköpslista satt på mitt kylskåpet. Jag berättade att jag inte skrattat så mycket på evigheter och tackade honom för hans uppfinningsrikedom.

Jag har redan skickat ett sms till Harry och klockan är inte ens åtta på morgonen. Han kommer hit på måndag, på självaste julafton. Bara fyra dagar kvar, men känns som en hel evighet. Jag tror jag är kär.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...