Fortsätt till huvudinnehåll

En annorlunda jul i vår by, 3 december 2017

Idag är det söndag. Lina och Frida ska få träffa Alexander och Soraya för första gången. Gullan ska bjuda på fika. Lina har väntat hela morgonen på att klockan ska bli halv tolv, så att hon kan gå hem till Frida. De har bestämt att de ska träffas innan och lära sig lite arabiska ord. De vet inte hur många svenska ord Alexander och Soraya lärt sig ännu och de vill gärna kunna prata med dom när dom träffas. Klockan ett får Lina och Frida äntligen träffa sina nya klasskamrater. På kvällen sitter Lina på sitt rum och skriver i sin dagbok:

Kära dagbok!
Idag är det söndag. Jag och Frida har varit hos Gullan och träffat våra nya klasskamrater Alexander och Soraya. Det har varit jättefint väder idag och jag har lärt mig flera arabiska ord. Jag och Frida lärde Alexander och Soraya flera svenska ord. Det var roligt.
Nu måste jag skynda mig att sova, så att det blir morgon. Det ska bli så kul att få visa Alexander och Soraya vår skola.
Kram Lina 


Här finns tredje delen av bloggjulkalendern 2016
 
 
Ellinor Wikman har även skrivit en barnbok
Här kan du köpa hennes bok
 

Kommentarer

Kalle Byx sa…
Hur ska det gå, hur ska det gå...
foxy sa…
Såå mysigt att läsa om ett så aktuellt ämne...

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...