Fortsätt till huvudinnehåll

En annorlunda jul i vår by, 12 december 2017

Det är tisdagmorgon och Nisse har precis kommit hem ifrån frukosten hos Gullan. Hon stickar under tiden som de äter frukost numera. Han längtar tills julbasaren är över, så att de kan äta frukost utan att hon stickar.

I år känns det extra roligt för Nisse att göra julklappar till tomteverkstaden med järnvägen nere i källaren. Han vill ju att Alexander och Soraya ska få se tåget, tomtarna och julklapparna.

Förra året tillverkade Nisse träbilar och träfjärilar som han målade också bad han Gullan sticka dockstrumpor till honom. I år har Nisse nya idéer. Han vill att barnen ska bli överraskade när de öppnar julklapparna.

Han går in i vardagsrummet, sätter på sig skyddsglasögonen och börjar såga hjärtan och stjärnor med sin figursåg. Innan han gick till Gullan på morgonen, så ritade han hjärtan och stjärnor på en på plywoodskiva. Nu är det bara att såga ut dem. Han längtar till julafton.

När Lina kommer hem från skolan åker hon tillsammans med sin mamma för att lämna sina gamla leksaker och kläder till kvinnan som ska packa in dem och ge dem till ensamkommande barn på julafton. Kvinnan blir så glad när Lina och Lena kommer med papperkassarna. De har med sig Fridas gamla leksaker också. Kvinnan heter Ingela och hon berättar att hon känner Alexander och Soraya. Lina känner sig då nöjd och glad, när hon åker hem.  


Här finns tolfte delen i bloggjulkalendern 2016
 
Julklappstips 1
 
Julklappstips 2
Tempeltavla

Kommentarer

foxy sa…
Jag älskar människorna i den här byn, de har varma hjärtan! :-)

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...