Fortsätt till huvudinnehåll

En annorlunda jul i vår by, 10 december 2017

Gullan vaknar tidigt på söndagen. Hon har mycket att göra. Hon är så glad att hon äntligen har Alexander och Soraya hemma hos sig. Alexander har fått Bennys rum och Soraya har fått Gullans sovrum. Gullan själv har flyttat sin säng till vardagsrummet. Hon ska inte bara hjälpa Alexander och Soraya med dräkter till teatern på skolan, utan hon ska även sticka strumpor till julbasaren i församlingshemmet. Det är en vecka kvar, så hon tror att hon hinner sticka några strumpor till. Hon brukar sticka medan hon väntar på att det ska komma kunder till affären om dagarna när Alexander och Soraya är i skolan. Om kvällarna brukar hon sticka när de ser på tv tillsammans.

Igår kom Benny och hälsade på. Han frågade om Gullan, Alexander och Soraya ville komma och äta tacos hos Trine på fredag. Gullan blev så glad för denna inbjudan. Benny berättade att det var Fridas förslag. "Så fint av henne" tänker Gullan och sätter sig i soffan och börjar sticka. Hon ska passa på att sticka lite nu innan det är dags för Alexander och Soraya att äta frukost.



Här finns tionde delen i bloggjulkalendern 2016

Julklappstips 1
 
Julklappstips 2

Kommentarer

foxy sa…
Härligt harmoniskt hedervärt ;-)

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...