Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 7, 19 juni 2017

Nyckelpigan avbildades med skarp skärpa i fotot. Jag förstod att nyckelpigan var ett speciellt djur för henne. När hon gifte sig hade hon funnit en liten gul nyckelpiga med vita prickar på sin vita brudklänning. Hon tog det som ett tecken. Året efter reste de till Prag. Den första lägenheten de bodde i var trång och saknade luftkonditionering. Den andra lägenheten var fantastisk i jämförelse. Utsikten från lägenhetsfönstren var oslagbar. När hon kom in i lägenhetens badrum, så satt det en gul nyckelpiga med vita prickar på badrumsspegeln. Hon tog det som ett tecken och lät nyckelpigan sitta på hennes fingertopp, så länge den ville. Hon höll sin hand ut genom fönstret, så att den kunde flyga ut i sommarnatten, när den kände sig redo. Solen gick ner över Prag och hon somnade med ett leende på läpparna. Hon hade berättat om resan till Prag många gånger och nyckelpigan på brudklänningen fick jag se med egna ögon.

I maj kom hon hem ifrån sjukhuset och gick en promenad i skog och mark fast läkarna ordinerat vila. Under promenaden fann hon två nyckelpigor i gräset, de vanliga röda. Aldrig tidigare hade hon sett två nyckelpigor samtidigt. Hon berättade för mig att tiden var inne. Hon har verkligen tålamod min vän, tänkte jag och ramade in fotot på nyckelpigan, som jag skulle ge henne i present.


Kommentarer

Prag och nyckelpigor. Vilken fin berättelse.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...