Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 7, 19 juni 2017

Nyckelpigan avbildades med skarp skärpa i fotot. Jag förstod att nyckelpigan var ett speciellt djur för henne. När hon gifte sig hade hon funnit en liten gul nyckelpiga med vita prickar på sin vita brudklänning. Hon tog det som ett tecken. Året efter reste de till Prag. Den första lägenheten de bodde i var trång och saknade luftkonditionering. Den andra lägenheten var fantastisk i jämförelse. Utsikten från lägenhetsfönstren var oslagbar. När hon kom in i lägenhetens badrum, så satt det en gul nyckelpiga med vita prickar på badrumsspegeln. Hon tog det som ett tecken och lät nyckelpigan sitta på hennes fingertopp, så länge den ville. Hon höll sin hand ut genom fönstret, så att den kunde flyga ut i sommarnatten, när den kände sig redo. Solen gick ner över Prag och hon somnade med ett leende på läpparna. Hon hade berättat om resan till Prag många gånger och nyckelpigan på brudklänningen fick jag se med egna ögon.

I maj kom hon hem ifrån sjukhuset och gick en promenad i skog och mark fast läkarna ordinerat vila. Under promenaden fann hon två nyckelpigor i gräset, de vanliga röda. Aldrig tidigare hade hon sett två nyckelpigor samtidigt. Hon berättade för mig att tiden var inne. Hon har verkligen tålamod min vän, tänkte jag och ramade in fotot på nyckelpigan, som jag skulle ge henne i present.


Kommentarer

Prag och nyckelpigor. Vilken fin berättelse.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...