Fortsätt till huvudinnehåll

En annorlunda jul i vår by, 19 december 2016

Nisse fick en ny idé när han var på julbasaren igår. Nisse och Maja är på väg till Lanthandeln för att be Gullan om hjälp. När de kommer fram vill Gullan gärna hjälpa honom. Hon har lite långtråkigt i Lanthandeln på dagarna när alla andra arbetar och Gullan inte längre kan planera och förbereda saker inför julbasaren. Det känns kul att hjälpa Nisse. Vad är det Nisse vill att Gullan ska göra?

När Lina kommer till Lanthandeln på kvällen för att köpa saffran, så sitter Gullan och stickar små strumpor. 

- Åh, så söta, säger Lina, när hon ser vad Gullan stickar.
- Nisse kom hit idag och gjorde en beställning, säger Gullan. Hon har redan hunnit sticka sex små, söta och färgglada dockstrumpor.
Då minns Lina flickan med dockan på julbasaren. 
- Jag undrar varför han beställt så många, säger Gullan och snart är hon klar med en ny strumpa. Hon stickar väldigt snabbt tänker Lina.
När Lina betalar så minns Gullan lussekatter hon smakat på i sin barndom. Hon berättar för Lina att hon och Nisse ofta lekte, när de var barn och att Nisses mamma gjorde de godaste lussekatterna i hela Lerdala.
När Lina kommer hem har hennes mamma förberett degen för att baka lussekatter, så det är bara saffran som ska tillsättas. I köket spelas julmusik och det luktar jul tycker Lina. Lussekatterna blir jättefina. När de är klara har de ett helt berg med lussekatter i köket. Lina är glad när hon ska gå och lägga sig, men hon känner sig lite snuvig och har ont i huvudet.

Målad av Björn, årskurs 3, Göteborg

Vad tror du att Nisse ska ha alla små strumpor till?

Vi ses imorgon!




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...