Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 53, november 2016 - inspirationsord: göra

Det är natten mellan den 24 och 25 december 1993 och Mariana ligger i sin säng i sitt rum och skriver i sin dagbok. Något hon brukar göra varje dag och har gjort sedan hon lärde sig skriva. Till en början innehöll hennes dagboksanteckningar redogörelser av hennes dag. Mycket fakta och inte så mycket känslor. Under åren har hennes känslor sipprat ut mer och mer i dagboksbladen. På vissa ställen har bläcket flutit ut på grund av tårar. Idag är inte en sådan dag. Idag är Marianas favoritdag på året, julafton.




Det är julaftonsnatt och jag ligger här och skriver i ett nyskurat rum med en ficklampa i hand. Strömmen har gått för femtioelfte gången. Kvällen innan julafton fick vi koka skinkan i över fyra timmar för strömmen kom och gick hela tiden. Fast nu är det ganska mysigt ändå att inte ha någon elektricitet.


Jag har på mig min sidenpyjamas som jag fick av mamma i julklapp. Det prasslar så härlig om den. Jag är så glad för alla julklappar jag fått. Jag är så glad att Cindy finns. Jag bäddade med madrass och dunkudde åt henne idag. Hon blev jätteglad. Jag är så glad att jag har en så underbar familj och mormor. Jag är så glad att jag spelar fotboll i ett lag. Jag är så glad att killen finns som jag är kär i, fast att han kanske är kär i en annan tjej. Jag är glad att han finns. Jag är glad att jag finns.

Kommentarer

Tintomara sa…
Och jag är glad att den här texten finns. Jättefint skrivet!
Kalle Byx sa…
Håller med Irrbloss.
Så som en tonårsflicka kan skriva i en dagbok. Fint! Fast jag vet förstås inte om Mariana är en tonåring.
Stanna här sa…
Så härligt att läsa. När man läser så förstår man förtrollningen med en riktigt fin julafton, en dag då man känner sig älskad av omtänksamma människor. Fint!
Underbar text. Jag ler åt bestyret med julskinkan.
Skymning sa…
Jag riktigt känner hur härlig en jul kunde vara, fulla av drömmar inbäddade av julskinke doft.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...