Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 53, november 2016 - inspirationsord: göra

Det är natten mellan den 24 och 25 december 1993 och Mariana ligger i sin säng i sitt rum och skriver i sin dagbok. Något hon brukar göra varje dag och har gjort sedan hon lärde sig skriva. Till en början innehöll hennes dagboksanteckningar redogörelser av hennes dag. Mycket fakta och inte så mycket känslor. Under åren har hennes känslor sipprat ut mer och mer i dagboksbladen. På vissa ställen har bläcket flutit ut på grund av tårar. Idag är inte en sådan dag. Idag är Marianas favoritdag på året, julafton.




Det är julaftonsnatt och jag ligger här och skriver i ett nyskurat rum med en ficklampa i hand. Strömmen har gått för femtioelfte gången. Kvällen innan julafton fick vi koka skinkan i över fyra timmar för strömmen kom och gick hela tiden. Fast nu är det ganska mysigt ändå att inte ha någon elektricitet.


Jag har på mig min sidenpyjamas som jag fick av mamma i julklapp. Det prasslar så härlig om den. Jag är så glad för alla julklappar jag fått. Jag är så glad att Cindy finns. Jag bäddade med madrass och dunkudde åt henne idag. Hon blev jätteglad. Jag är så glad att jag har en så underbar familj och mormor. Jag är så glad att jag spelar fotboll i ett lag. Jag är så glad att killen finns som jag är kär i, fast att han kanske är kär i en annan tjej. Jag är glad att han finns. Jag är glad att jag finns.

Kommentarer

Tintomara sa…
Och jag är glad att den här texten finns. Jättefint skrivet!
Kalle Byx sa…
Håller med Irrbloss.
Så som en tonårsflicka kan skriva i en dagbok. Fint! Fast jag vet förstås inte om Mariana är en tonåring.
Anonym sa…
Så härligt att läsa. När man läser så förstår man förtrollningen med en riktigt fin julafton, en dag då man känner sig älskad av omtänksamma människor. Fint!
Underbar text. Jag ler åt bestyret med julskinkan.
Skymning sa…
Jag riktigt känner hur härlig en jul kunde vara, fulla av drömmar inbäddade av julskinke doft.

Populära inlägg i den här bloggen

Skrivpuff 1 - inspirationsord: GÅNG

Somliga menade att han flanerade. Jag ansåg att han marscherade ty jag var varse om hans förflutna. Genom åren hade han måhända slagit av på takten något, men det var givet att stegen hade rytm. När andra stannade och fotade solens glitter i sjöns blanka yta gick han vidare, samma takt, om än långsammare med åren, samma takt, "ett, två, ett, två....".

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Äntligen är gräsmattan klippt!

Den här helgen har jag varit ute i trädgården hur mycket som helst, ändå har jag en hel del kvar att rensa och vår trädgård är inte stor...jag måste vara långsam... Det känns faktiskt skönt att det är jobb imorgon, så att jag får vila lite ifrån trädgårdsarbetet. Hela förra sommaren kämpade vi med en handdriven gräsklippare och det är inte det ultimata när man har en gräsmatta full av mossa. Därför var det så gott att få klippa gräsmattan med grannens nyinköpta lilla bensindrivna gräsklippare. Det var ungefär lite tungt (vi har en slänt i trädgården), men tog bara en bråkdel av den tid vi brukar lägga ner. I helgen har jag även skjutsat Lenny till jobbet, upp halv sex lördag och söndag. Nästa helg är han ledig och då ska vi åka till min lillasyster i Ed, sedan vidare till Lennys storasyster i Dalarna och därefter på bröllop i Rockelstad, som ligger mellan Eskilstuna och Nyköping. Då ska Kelly och Mårten vigas vid en sjö vid Rockelstad slott . Mysigt! Det är ju himla lyxigt att bara arb...