Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 51, oktober, 2016 - inspirationsord: pryda



Hon vaknar och känner doften av nyslaget hö. Det har varit torka i flera dagar och hödammet ligger som ett moln över gården. Många hektar har bärgats under natten, medan hon sovit.

En fluga surrar i hennes rum och från höladan hörs de enorma fläktarnas outtröttliga brummande. Nu ska höskullen bli torr på riktigt, så att det blir fin mat till hästarna i Norge.

Hon sträcker på sig, där hon ligger i sängen, och upptäcker att hennes lillasyster ligger bredvid henne. Hennes långa,linblonda hår ligger som en slöja över lakanet.

Väggen över sängen pryds av en tavla som föreställer en hund. Trots kilometerlånga avstånd mellan husen hade en polsk konstnär vandrat den långa vägen för att sälja sina tavlor. Hennes mamma hade vänligt sagt nej tack, men Mariana blev så förtjust i teckningen av hunden att hon frågade sin mamma om hon inte kunde få den.
 
Hunden hade kommit att bli en viktig karaktär i de sagor hon berättade för sin lillasyster om kvällarna. I sagornas värld skulle hunden egentligen vara hemma på gården, när familjen åkte på semester, men han hade lyckats att gömma sig i bagageutrymmet utan att någon upptäckte det.

Hon flyttar försiktigt sitt ben, som ligger under lillasysters ben. Hon är hungrig och går ut i köket.

Kommentarer

Stanna här sa…
Vilken fin text. Tycker om flickans perspektiv från sängen med lillasyster som hon brukar berätta sagor för. Och hödammet över gården, och att höet bärgas till och med på natten.
Åh, tack för fin respons!
Skymning sa…
Vilken stämningsfull text. Riktig känner att jag är där i berättelsen. Mycket vackert skrivet!
En fin början på vad som känns kan bli en lång berättelse. Jag tycker att stämningen andas historisk tid. Men det kan inte vara jättelångt tillbaka, tänker jag sen, eftersom det finns en bil i familjen. Bra!
Tintomara sa…
Verkligen bra text, så levande beskrivet alltihop!
Tack till er alla! Ha en fin helg! Höstmyshälsningar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...