Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 26, februari 2016 - inspirationsord: lite håll

Fåglarna kvittrade och träden knoppades. Jag andades in doften av grönska. Jag stannade upp, stretchade lite vid en bänk längs strandpromenaden och tänkte:
- Lite håll ska inte stoppa mig.
Tog en dextrosol från fickan på träningsjackan och joggade vidare. Plötsligt började någon springa efter mig. Jag sprang fortare. Han flåsade mig i nacken. Så obehagligt. Vem var han? Ville han skada mig?
- Du tappade dina nycklar, pustade han.
Jag stannade, vände mig om och såg in i ett par ärliga blå ögon.

Kommentarer

Tintomara sa…
Snygg vändning! :)
Ljusletaren sa…
Håller helt med i det Irrbloss säger /kram
Så kan de gå :-). Det blir gärna så att vi blir rädda när vi blir förföljda.

Låter så skönt att andas in grönska. Längtar till den tiden.
Kalle Byx sa…
Gillar vändningen.
Verkar vara ett lovande möte :)

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...