Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 158, oktober - inspirationsbild

I min ungdomsdagar arbetade jag som småskolelärarinna i byns församlingshem. Varje solig vårdag när jag vandrade hem längs grusvägen fann jag en pojke sittandes bakom en lada. Han var i min brors ålder. Några och tio. Hans hud måste varit mycket känslig för han satt under ett svart paraply för att skydda sitt ansikte för solen. Han höll en bok i sin högra hand och paraplyt i den vänstra. Jag sparade minnet som en liten pärla kring min hals och nu på ålderns höst brukar jag plocka fram det och begrunda det. Jag kan inte längre gå, men i minnet traskar jag sorglöst fram på grusvägen fylld av barnskratt från en dag på mitt arbete. Varje gång jag passerar pojken undrar jag vad han läser. En dag ska jag gå fram och språka med honom. Åh, vad jag ser fram emot detta!





Inspirationsbilden finns här!

Kommentarer

Underbar. En text som värmer hjärtat.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni