Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 144, augusti - inspirationsord: upptagen

Efter några år tillsammans upplevde hon att han inte hade någon framåtanda. Han ville bara ägna sig åt sitt fritidsintresse och i den världen fanns ingen plats för henne. Hon såg sig själv dräneras på kreativitet, då hon lät frustrationen över att han inte var den hon hoppats, uppta allt för mycket av hennes tid.

Han tyckte att hon var så upptagen hela tiden. Hon verkade anse att hon var bättre än honom och det tålde han inte. Det var som om de seglade åt var sitt håll, men hade glömt att det fanns en lina som höll de båda segelbåtarna samman, så att de inte kunde segla ifrån varandra. Och vem kunde segla utan vind.

Kommentarer

Kalle Byx sa…
Dags att gå skilda vägar.
*Sorgligt. En text som får mig att tänka på vikten av att tala med varandra i en relation och hur betydelsefullt det är att se varann.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...