Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 129, juli - inspirationsord: annorlunda

(Även detta blev ett kort kapitel)


Kapitel 5



Psykologen nästa

Jag drömmer om vita bomullsklänningar med stora röda vinfläckar om nätterna. Jag vaknar och tänker på vin. Jag smyger i mina rosa, små tofflor och tänker på vin. Jag startar min kaffebryggare och tänker på vin. Jag duschar och tänker på vin. Jag klär mig och tänker på vin. Jag häller ut kaffet i diskhon innan jag går till jobbet. Jag vill inte ha kaffe. Jag vill ha vin.

Jag sköter mina arbetsuppgifter, trots att nittio procent av mina tankar, valda av min annorlunda hjärna, kretsar kring rött, friskt, livgivande vin.

Jag ställde alla frågorna till psykologen. Meningen med livet. Vinsten med att sluta dricka. Hon hade inga svar. Hon sa bara att jag skulle lyssna inåt. Oerhört provocerande. Jag var så arg när jag satt på spårvagnen på väg hem. Hennes ord ekade i  mitt huvud:
- Vill du vara ensam resten av livet eller vill du dela det med andra?

Jag ville svara henne att jag hade Minou, men jag orkade inte med följdfrågorna. Visste att "Hon är min städerska" inte skulle vara en sådan relation psykologen syftade på. Det känns förödmjukande att gå dit igen, men har jag något val?

Kommentarer

Kalle Byx sa…
Jag läser och tänker på vin. Bra.
Blommen sa…
Bra skrivet!
marmoria sa…
Första stycket!

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni