Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 129, juli - inspirationsord: annorlunda

(Även detta blev ett kort kapitel)


Kapitel 5



Psykologen nästa

Jag drömmer om vita bomullsklänningar med stora röda vinfläckar om nätterna. Jag vaknar och tänker på vin. Jag smyger i mina rosa, små tofflor och tänker på vin. Jag startar min kaffebryggare och tänker på vin. Jag duschar och tänker på vin. Jag klär mig och tänker på vin. Jag häller ut kaffet i diskhon innan jag går till jobbet. Jag vill inte ha kaffe. Jag vill ha vin.

Jag sköter mina arbetsuppgifter, trots att nittio procent av mina tankar, valda av min annorlunda hjärna, kretsar kring rött, friskt, livgivande vin.

Jag ställde alla frågorna till psykologen. Meningen med livet. Vinsten med att sluta dricka. Hon hade inga svar. Hon sa bara att jag skulle lyssna inåt. Oerhört provocerande. Jag var så arg när jag satt på spårvagnen på väg hem. Hennes ord ekade i  mitt huvud:
- Vill du vara ensam resten av livet eller vill du dela det med andra?

Jag ville svara henne att jag hade Minou, men jag orkade inte med följdfrågorna. Visste att "Hon är min städerska" inte skulle vara en sådan relation psykologen syftade på. Det känns förödmjukande att gå dit igen, men har jag något val?

Etiketter

Etiketter:

Kommentarer

Kalle Byx sa…
Jag läser och tänker på vin. Bra.
6 juli 2015 kl. 12:45
marmoria sa…
Första stycket!
6 juli 2015 kl. 19:53
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.
En kommentar
Läs mer

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...
4 kommentarer
Läs mer