Han hade precis harvat potatislandet. Solen var på väg ner över trädtopparna och färgade himlen rosa och lila. Han njöt medan han satte potatisen i jorden. Kroppen var gammal och själen ung. De var båda tillfreds med livet.
Somliga menade att han flanerade. Jag ansåg att han marscherade ty jag var varse om hans förflutna. Genom åren hade han måhända slagit av på takten något, men det var givet att stegen hade rytm. När andra stannade och fotade solens glitter i sjöns blanka yta gick han vidare, samma takt, om än långsammare med åren, samma takt, "ett, två, ett, två....".
Kommentarer
http://ellinor-wikmans-bocker6.webnode.se/bocker/nya-utgavor-och-rekommenderad-lasning/