Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 107, april - inspirationsord: dagligen

Avsluta dagen med amen
Biktad för att slippa skammen

"Vår dagliga bröd giv oss idag"
Här har människor sällan skådats
i alla lägen skulle han benådats

Varför kunde ingen se
Han var bara där för att be

Bragd om livet
Var detta givet?
Om varje handling har en mening
Handlade detta  då om rening?

"Så som i himmelen så och på jorden"
Det är många som tror på de heliga orden

Avsluta dagen med amen
Biktad för att slippa skammen
Offrades likt lammen




Kommentarer

Bra, mångtydig text. Jag tror man kan tolka den på flera olika sätt.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff 96, april - inspirationsord: talang

Vägen tillbaka (del 2) Han iakttog hur hon såg sig omkring i klassrummet för att bestämma sig för var hon ville sitta. Han mindes hur ledsna de varit när hon skulle resa till Afrika. Han hade försökt muntra upp henne genom att berätta om alla djuren hon skulle möta. Under de första två åren skickade hon vykort på lejon och elefanter på savannen, men sedan uteblev vykorten och Leo tänkte mindre och mindre på Denise. Hon satte sig längst fram till vänster och han gick efter och satte sig bredvid henne. Leo kände nervositet blandad med förväntan. Vem var hon nu? Denise vände sig mot killen som hade satt sig bredvid henne i klassrummet, som hade många lediga platser. Hon tyckte att det var märkligt att han inte satte sig på en ensam bänkrad. Hon presenterade sig och såg hur det glittrade till i hans grönblå ögon. Det var först när han sa sitt namn, som hon insåg att det kunde vara hennes Leo. Hon hade inte förväntat sig att möta någon hon kände i den nya skolan. Efter så många år...