Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 22, mars - inspirationsord: glitter

Kung av sand (del 2)

Hon vaknade av att någon knackade. Benen värkte i kapp med huvudet. Det var mörkt runt omkring henne och luktade illa. Var befann hon? Hur länge hade hon suttit där? Hon reste sig upp och hörde musikdunk. Just det, Gyllene tider. Rättade till kjolen och öppnade toalettdörren med kisande ögon.

David hade knackat på dörren i nästan tio minuter och var på väg att påkalla en vakt, när dörren plötsligt öppnades. Hon var sömndrucken och kisade mot honom. Det glittrade till i hennes ögon och han kände hur det sög i magtrakten. Han ville ta hand om henne. Han ville inget hellre än att ta hand om henne.
Etiketter:

Kommentarer

Miia Herjonen sa…
Åhh! Vill bara ha mer och mer! :)
22 mars 2015 kl. 16:05
Joni sa…
Skönt att hon vaknade till av hans knackande. Vad händer sen??
22 mars 2015 kl. 21:09
Unknown sa…
Vilken beskyddarinstikt. Hoppas han inte försöker svälja mer än han orkar. Spännande!
23 mars 2015 kl. 00:53
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila
3 kommentarer
Läs mer

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.
En kommentar
Läs mer

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...
4 kommentarer
Läs mer