Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff, 6 februari - inspirationsmening från bok

"Så där skulle din far också ha gjort. Ni är lika varandra på många sätt." Han frustade fram orden och hans saliv vätte hennes ansikte. Hon ville torka bort det, men kunde inte. Hon blundade en kort stund och slappnade av lite i kroppen. Slutade sparka. Hon hade insett att flykten var en förlorad möjlighet. Framför sig såg hon sin pappas spjuveraktiga blick. Han var den mest opålitliga krigaren i stammen och ändå var hon stolt över honom. Stolt över hans mod. En tår rann ner för hennes kind och blandades med hans saliv. Hon saknade sin far.

Plötsligt släppte han sitt grepp om henne och satte sig bredvid henne i skogsdungen. Hon öppnade förvånat ögonen. Hade han sett att hon grät? Det fick inte hända. Återigen var hennes kropp spänd, men minnet av hennes far hade fått henne sluta strida. Kanske bara för en minut, men just nu ville hon inte ens fly. Så typiskt henne. När hon kunde fly, så ville hon inte länge lägga benen på ryggen. Nyss hade han haft henne i ett fast grepp och då ville hon inget hellre än att fly. Han hade rätt. Hon var precis som sin far.

Kommentarer

Idag var Skrivpuffarnas uppgift att ta en bok och skriva med inspiration från andra meningen på sidan 25.

Jag valde boken:"Konsten att höra hjärtslag" av Jan-Philipp Sendker

De femtio första sidorna i boken var hopplöst jobbiga. Gillade inte språket. Sedan när berättarrösten tog fart blev boken intressant. Väldigt annorlunda och väldigt söt! När jag hade läst den var jag så tacksam att jag kan gå och att jag kan se. Dessutom var jag mer uppmärksam på ljud under tiden jag läste boken. Prova själv och du kommer förstå varför! :)Ha en trevlig helg!/Ellinor
Kalle Byx sa…
Välskrivet och bra.

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...