Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff, 17 februari - inspirationsord: EGENDOMLIG

Förbjuden kärlek i Jerusalem

Han svävade fram bredvid sin stallkamrat och kunde inte få nog av det sto som skrittade framför honom. Hennes fuxfärgade mjuka päls påminde honom om en avbildning av Pontius Pilatus, som hon aldrig fått bevittna, ty denna unga mö tillhörde inte det kungliga stallet. Det var därför hon var så nervkittlande. Vita överklassto hade han sett nog av. 

Valacken hade iakttagit henne under den långa färden mellan Beirut och Gaza. Hans apelfärgade bringa var något utöver det vanliga. Hon hade hört talas om Gottfrid av Bouillons vackra parhästar, men aldrig fått möjligheten att skåda dem med egna ögon. Inte förrän i detta nu.

Somliga skulle bli besvikna om de fick dras med en beundrare som stympats, men för egen del föredrog hon lugnet framför de brunstiga hingstarna klapprande hovar. Hans närhet var egendomlig och förtrollande. Han förde sig som om han var från en annan tid. Där hon kom ifrån fanns bara burdusa fästmän med manen full av narraktiga troféer.

Kommentarer

foxy sa…
Va gullig den var, din text! :-)
Tack Foxy! :-) Det var jättekul att skriva den! :-)

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...