Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff, 15 februari - inspirationsord: HÖGLJUDD

De står på gatan utanför mitt fönster och skriker. Jag gömmer huvudet under kudde och låter täcket omsluta min vilsna kropp. De skriker att du inte finns längre och jag vill inte höra. De är så högljudda att det känns som om väggarna vore av papp. Du finns visst. Du kan inte dö. Du får inte dö.

De är tysta en stund och jag hinner tänka. Du finns. Du kommer alltid att finnas.

När minuter blir till timmar och jag vaknar till liv, så inser jag att du är här. Jag kan inte se dig, men jag kan känna din närvaro. Du är förundrad över att livet hade ett större syfte och att du faktiskt lyckats riktigt, riktigt bra. De har slutat att ropa utanför fönstret. Inte konstigt att de var så högljudda, de var ju lika förtvivlade som jag.

Kommentarer

malix sa…
det är ju så det är dom finns fast man inte kan se dom i allt vad som är är så finns om än bara inombords
malix sa…
blev lite fel
Kalle Byx sa…
Du finns. Vi finns. De finns.
Vissa ska man bara inte lyssna på! Ändå gör man det. Det är att finnas - vara människa. Jobbigt ....

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni