- Är du redan hemma?
Han tittade oroligt på mig och jag log, men visste att leendet inte nådde mina ögon. Han såg alltid sådant. De där små detaljerna som avslöjade mitt sinnestillstånd. Hans hjärna var sömndrucken, men det spelade ingen roll. Han var alltid skärpt. Visste alltid när det var dags att ha mig nära.
- Kom.
Han sträckte ut handen och jag kröp ner under hans täcke med kläderna på. Nederlaget var inte lika avgrundslikt i hans närhet. Livet fick ett större perspektiv och kvällens upplevelser fick äntligen sin rättmätiga proportion.
Han tittade oroligt på mig och jag log, men visste att leendet inte nådde mina ögon. Han såg alltid sådant. De där små detaljerna som avslöjade mitt sinnestillstånd. Hans hjärna var sömndrucken, men det spelade ingen roll. Han var alltid skärpt. Visste alltid när det var dags att ha mig nära.
- Kom.
Han sträckte ut handen och jag kröp ner under hans täcke med kläderna på. Nederlaget var inte lika avgrundslikt i hans närhet. Livet fick ett större perspektiv och kvällens upplevelser fick äntligen sin rättmätiga proportion.
Kommentarer