Fortsätt till huvudinnehåll

Skrivpuff 8 - inspirationsord: DISKUTERA

Letade efter rätt ord, men kunde inte finna dem. Längtade efter att någon skulle förstå hur han tänkte. Innan han släkte lampan igår hade han det så klart för sig. Han visste exakt vad han skulle säga, hur de skulle reagera och hur han skulle bemöta deras reaktioner. Förändringens tid var inne. Det var självklart för honom, men ingen annan tycktes se det. Han var modfälld och så nära att ge upp tanken på förändring. Då plötsligt vände hon sitt ansikte mot honom och frågade om hans åsikt. Orden kom precis så som han hade önskat. Ordvalen, tonfallet och inlevelsen var precis rätt. Precis så han hade föreställt sig att han skulle presentera det. Allas ansikten vändes mot honom. Till och med kollegan, som skulle komma att utgöra den största motståndaren till förändringen. Diskussionen tog en annan vändning än vad han hade väntat sig. De verkade förstå. De verkade verkligen förstå. Fredagens morgonmöte väckte hopp. Han hade sått ett frö och plötsligt var de flera som vattnade.

Kommentarer

Tintomara sa…
Bra! Fler såna fredagar! :)
Hihi! Helt rätt! Håller med! :)
Vilken härlig känsla!

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...