Fortsätt till huvudinnehåll

One last time

Det är väldigt många svenskar som ska börja jobba på måndag. Själv har jag varit igång en vecka. Många känner ångest inför att komma igång med vardagen igen och känner sorg över att ledigheten är slut, men kanske är det lika många som känner lättnad över att vardagen snart är tillbaka. Jag befinner mig någonstans mittemellan. Jag kan sakna semestertiden, men tycker också att det är roligt att vara tillbaka på jobbet.

Det många, som har arbete, inte tänker på är alla de som inte har något arbete att gå till nu när semesterledigheterna är slut. Hur känns det för dem? Har de ens upplevt att de haft semester, när de inte har haft något att ta semester ifrån?

Jag tänker också på alla dem som inte trivs på sitt jobb. Klart att det blir extra tungt att komma tillbaka då.

På Facebook kan jag se att flera tänker "En sista gång", (som Agnes sjunger "One last time", det var låten som spelades i min hjärna när jag vaknade i morse) dvs. på måndag börjar jobbet, nu är det sista helgen och då ska jag njuta, umgås, bada osv.

Det jag försöker tänka nu när min semester är slut är att vi fortfarande har helgerna, där vi kan ha semester och njuta av det vi tycker om att göra!

Njut nu av helgen och försök att inte tänka så mycket på att arbetet bankar på dörren på måndag.
Det kommer bli bra!

Kram

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...