Fortsätt till huvudinnehåll

Redan 2:e december....

...vart tar tiden vägen!

Nu är alla UV-samtal klara för denna termin. Nästa termin gäller det att komma igång i tid, så att 9:orna får veta hur de ligger till TIDIGT!

Snart är det dags att fira mamma, som fyller 50 år! ♥ Jag väntar på att hennes födelsedagspresent, som jag beställt på nätet, ska komma!!!!

Imorgon blir det en liten after work med goa kollegor. Lenny jobbar i helgen, så det blir tidiga mornar, men jag kan ju åka hem och sova igen!

Tänkte leta fram lite mer av alla julsaker, när jag sovit ut. Har ytterligare några julklappar att packa in och fler lär det bli på tisdag, då jag och Madde ska shoppa! :)

Bara 10 arbetsdagar kvar, sedan har vi jullov (jag räknar bort två, eftersom att jag är på universitetet 14-15 dec).

Nu är det dags att sova, för i morgon väntar många härliga möten på jobbet!

Kram Kram

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...