Fortsätt till huvudinnehåll

En härlig helg i Ed och Färgelanda!

Vi åkte från Göteborg vid 16-tiden i fredags och var framme i Ed vid 19-tiden. Det var som vanligt köer ut från Göteborg, sedan var vi hungriga, så vi passade på att stanna och äta på vägen.

Hemma hos mamma stod en trevlig middag på programmet, tillsammans med mamma, Örjan, Evelina, Mattias, Oscar, Petra och Tom.

Petra och Tom har satt sig till bords och väntar på oss andra.

Under tiden tar Mattias och Evelina sig mat i köket.


Mamma, Lenny, Evelina och Mattias njuter av mat och trevligt sällskap.


Örjan häller upp öl.


På lördagen kom mormor, Daniel, Emilie, Bella och River på besök. Jättekul!

Här spelar River piano.


River springer till min mormor. Vilken glädje!




Fina och goa Gabriella!


På kvällen åkte jag, Lenny, Daniel, Emilie, Gabriella och River vidare till Färgelanda för att fira pappa på fars dag.

Här är vi hela gänget hemma i pappas kök.


Daniel och River tittar på jordgloben.


Pappa och River tittar på jordgloben.


Vi stannade i Färgelanda till 00.30 innan vi åkte hem till Säve, så idag är vi lite trötta, men väldigt nöjda med helgen!

Nu längtar jag tills jul, när jag får träffa alla igen! Då kommer Patrik också att vara med!

KRAMAR ELLINOR

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...