Fortsätt till huvudinnehåll

Min underbara familj! - tredje inlägget - onsdag!

Denna dag fick vi med oss Patrik till Sockenstugan!

Patrik och Lenny väntar på våfflor!



Här serverar Oscar våfflor, saft och kaffe till oss!





Oscar fick sluta lite tidigare och vi åkte bort till Älgcaféet och hälsade på Petra, som jobbar där, innan vi åkte hem.

Mamma, mormor, Evelina och Gabriella kom hem från Strömstad. Jag, Evelina och Gabriella passade på att sola lite, medan mamma och mormor tog igen sig på uteplatsen.





Bella ville gärna hoppa ifrån ett träd i farmors trädgård och väntade på farbror Patrik som lovat att hjälpa henne.



Jag, Patrik, Evelina gick ner till Eds pizzeria och käkade, sedan åkte vi till Töftedal och hälsade på pappa, som pressade, samtidigt som vi hämtade Lennys mammas dator.

Nostalgi!



VM gjorde att vi (jag, Patrik, Evelina och Lenny) blev sugna på att spela fotboll, så i väntan på semifinal två mellan Spanien och Tyskland gick vi till en liten gräsplan på Hagaskolan och spelade lite fotboll.

Här visar Lenny sin bollkontroll!



Vi var jättemånga som såg matchen tillsammans på kvällen och mamma hade gjort hemmagjord pizza! Mys!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...