Fortsätt till huvudinnehåll

Vill ha tillbaka min mobil

Köpte ny mobil i somras, mest för att kunna ta mycket kort (8.1 megapixlar), men också för att min gamla bara tar några (enligt mig) få SMS. Jag vill gärna spara många fina SMS från nära och kära, speciellt mamma, lillasyster och älsklingen! De är ofta så fina!

Den nya mobilen tog jättefina bilder och fick rum med massor med SMS, men....den fungerade inte alls bra. Den tappade färg och blev svart/vit lite då och då. Det kunde jag leva med och orkade inte bråka med att skicka in den på Halebop. Men så i mellandagarna gick det inte att prata i den. Det är klart att det är ju det primära med en mobil liksom.

De jag ringde till hörde mig, men jag hörde inte dem. Tyvärr så verkar det inte som om det är så mycket hopp om att det går på garantin trots att jag inte gjort något för att mobilen ska sluta fungera. Problemet är bara att jag inte hittar det papper som ska skickas med mobilen för att Halebop tar emot den och tittar på den. Ja, ja, får väl leta vidare.

Nu vill jag bli frisk!

Hoppas att ni har en bra helg!

Kram Ellinor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...