Fortsätt till huvudinnehåll

Snart är det julafton!

Vet ännu inte om vår bästa julklapp lurar runt hörnet, men vi hoppas MASSOR! Lenny ska på ytterligare en anställningsintervju på torsdag.

Nu är absolut alla julklappar köpta. Det är bara några få kvar att packa in. Men jag gillar att slå in julklappar, så jag sparar det till helgen, så att jag har något mysigt och juligt att se framemot.

Jag har fått tre julkort hittills. Igår satte jag upp vita papper på vår vita garderob i hallen och nu sätter jag upp alla julkort vi får där. Mysigt!

Imorgon ska jag och Camilla åka och fika hos Linnéa efter jobbet!

På torsdag ska jag jobba över.

På fredag börjar jullovet och jag ska besiktiga bilen. Hoppas att jag inte behöver återbesiktiga den. Att den bara går igenom - tjoff!

Kram Kram

Kommentarer

Anonym sa…
Gick bilen igenom besiktningen?
Hoppas du får ett skönt jullov och ha en trevlig helg.
Tack för julkortet förresten.
Kram Maria H
Hej Maria!

Ja, bilen gick igenom besiktningen, så skönt!

Jag hoppas så att Lenny får ett positivt besked ang. jobbet på måndag.

Hoppas att ni får en bra jul och nyår!

Kram Ellinor

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...