Fortsätt till huvudinnehåll

Julmys!


Idag har jag varit ute och käkat med Kelly. Hon planerar sitt bröllop. Spännande! Vi provade en spansk restaurang på Drottninggatan. Jag fick en jättefin försenad födelsedagspresent. Ett grönt halsband av märket SNÖ, mitt första SNÖ-halsband. Blev SÅÅ glad! Det ska jag ha på mig på julfesten på fredag!

Jag ser sååå mycket framemot luciafirande på skolan på fredag. Det blir första luciatåget på vår skola. Historiskt! =)

Jag önskar mig mascara och hårinpackning i julklapp, men den allra, allra bästa julklappen vore om Lenny fick ett jobb! Imorgon kanske han har en jobbintervju inbokad! Håll tummarna!!!





Nästa inlägg blir inlägg 100 och då satsar jag på 3000 besökare!

Kommentarer

Henriette sa…
Qu'il est joli ce blog!
Un amical bonjour de France.
Anonym sa…
Svar; Ja, hoppas min bebis kommer snart, jag orkar inte vänta mera på den! I värsta fall blir jag igångsatt till helgen... Suck... Jag undrar så vad det är för bebis i magen! :D
Kram
Anonym sa…
håller både hela familjens tummar....kramkram
Anonym sa…
Hoppas att ni har det bra. Hur gick det för Lenny på intervjun?
Kram Maria H

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...