Fortsätt till huvudinnehåll

Ullared!

Jag hann verkligen med mycket igår. Först besök från Bengtsfors, sedan lunch med min barndomskompis och på eftermiddagen fika med jobbarkompisar. Jag hann även med att jobba lite mitt på dagen, med schemat för 09/10.

Igår kväll kom mamma, Evelina och Mattias hit. Vi gick upp 06.00 idag för att åka till Ullared. Det var vi inte ensamma om. Vi var framme i Varbergsskogarna vid 09.00, en timma efter öppning. Det var frost på kundvagnarna, halvfullt på parkeringen och ingen kö in. Jag hann prova 7 plagg, dvs. en omgång kläder, utan att behöva köa för att prova. Sedan var det kört. Då provade jag koftor framför speglar i affären. Så mycket kundvagnar, så mycket människor...ojojoj!

Jag är ialla fall nöjd med mina inköp och nu ska jag ta och plocka upp allt och ställa det på plats i diverse skåp och lådor, samt göra en liten plats för julklappar någonstans. Synd att det är en hel månad kvar till första advent. Jag passade på att köpa små lampor till adventsljusstakarna, för de vet man ju aldrig om de fungerar, speciellt inte nu när de varit med om en flytt.

Här kommer bilder på Ullared-shopparna!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...