Fortsätt till huvudinnehåll

Sommar, sommar, sommar!

Nu har vi haft semester i två veckor. Vi börjar komma in i ett riktigt härligt semestertempo. Här kommer lite kort från vår semester i Ed.

I torsdags (3/7) var vi på Allsång i Ed och passade på att fika. Här äter min systerdotter glass, Piggelin. =)

Vi hann förstås med att leka en hel del med Gabriella. Här är hon tillsammans med min lillasyster Evelina och hennes kompis Magdalena. Den lilla korgen som finns bakom Gabriella fick hon av mamma på Allsång, där de även sålde hemslöjd. I korgen låg det en liten docka. =)

Örjan la i båten i Lilla Le på lördagen (5/7). Jag och mamma gjorde baugetter, så gav i oss ut på sjön. Jag, Lenny, mamma, Örjan och Oscar. Mys! =)

Här är jag och Lenny under båtfärden. =) Fina i färgglada flytvästar eller hur?!

På lördagen (5/7) arbetade Evelina sin första dag i strandkiosken. Även hon äter Piggelin! =) Fin hon är lillasyster!

Också leka lite mer med Bella. Mamma gömde sig här ute i hallen och Bella hittade henne till slut och gjorde henne sällskap. =)

Hoppas att ni har en härlig semester!

Kram Ellinor

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...