Fortsätt till huvudinnehåll

Melodifestival och blogglektion!

Det var verkligen överraskande att Carola och Andreas inte gick vidare direkt till final i Globen. Vi applåderade i soffan. Det blev mycket roligare när det inte blev som vi tänkt oss. Roligt för Sanna också.

Det har varit en händelserik vecka och ett tydligt budskap har dykt upp varje dag. Budskapet lyder:

Tala om det som är svårt. Det finns människor som vill lyssna. När du får forma dina tankar i ord blir allt genast mycket klarare och plötsligt kan du se allt i ett annat perspektiv.

Varför ska vi vara så rädda för att vara till besvär? Varför inte lite på varandra? Din vän berättar för dig när det blir för mycket!

Ikväll har Linda och Magnus varit här. Det var vi som applåderade i soffan. Efter festivalen gav hon mig en blogglektion. Mycket välbehövlig sådan. Nu har jag plötsligt en bild på lupiner, som påminner mig om min gammelmormor. Jag har dessutom en gästbok och en räknare, så nu kan jag se hur många människor som hittar hit.

Imorgon hoppas jag att det blir sol igen! Det är så underbart med blå himmel!

Kommentarer

Linda Linder sa…
hej svej!
jag är inte säker på att din räknare fungerar. Jag ringer dig ikväll och kollar hur jag la den. Efter att ha kollat på min verkar det vara rätt men det kan hända att koden inte stämde.
Ha en skön dag!
KRAM
Anonym sa…
halloj hallonboj!!!

HUr går det i erat nya hus? måste komma och kolla snart.

Kram

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...