Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag två - Isak

Jag vaknar med ett ryck. Rummet är mörkt och jag kan inte avgöra om det är mitt i natten eller tidig morgon. Jag famlar i mörkret efter mobilen och ser att Marika ringt fyra gånger sedan jag somnade. Det är tur att mobiltelefonen uppfunnits, så att inte hemtelefonen hos mamma ringt fyra gånger under natten. Jag blundar och tänker på hur det var förr. Mamma skulle ha svarat till slut och så hade hon suttit och lyssnat på Marika halva natten. Försökt trösta henne för att jag, hennes son, krossat hennes hjärta. Jag drar täcket över huvudet och är glad att jag är fyrtio år nu och inte längre tjugo. Jag tar mina egna beslut. Jag kan sticka utomlands om jag vill, när jag vill.

Jag känner doften av kaffe och ser att klockan på skärmen på mobilen visar 09:24. Jag är stel i axlarna efter gårdagens pass på gymmet. Sista passet på gymmet i Göteborg, för alltid? Jag vet inte om jag kommer tillbaka. Vet bara att jag måste bort.

Mitt liv är magasinerat och min livslust är på villovägar. Försvann den innan jag flyttade ifrån mitt föräldrahem? När hade jag livslust senaste? På gymnasiet?



Kommentarer

Ljusletaren sa…
Du skriver bra och jag längtar redan efter nästa avsnitt/ krma
Ellinor Wikman sa…
Åh, tusen tack!

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni