lördag 21 december 2019

Tjugofyra dagar - dag tjugotvå - Elsie

Jag och Isak ska måla våra lådbilar på Leifs stora skrivbord. Innan vi ska lägga på tidningspapper tar Isak bort skrivbordsunderlägget, som legat där orört i många, många år. Under det ligger ett brev. Isak tar upp brevet och jag ser hur han ryggar tillbaka när han läser på det. Han visar det för mig. Det står "Isak" på kuvertet. Jag vet att vi båda undrar hur länge det legat där.

- Kom, säger jag till Isak och tar hans hand. Vi går till köket och tar oss lite mellanmål. Vi plockar fram bröd, smör och pålägg under tystnad, medan brevet ligger på köksbordet.

När Isak fått i sig lite kaffe och en smörgås, så tar han upp brevet och sprättar upp det med en bordskniv. Han tar upp innehållet med höger tumme och pekfinger. Det första jag ser är en sedel och jag önskar att det inte är gamla sedlar som förlorat sitt värde. Jag hinner också tänka att jag hoppas att Leifs bemödat sig med att skriva några rader till sin son.

Det visar sig att Leif verkligen tänkt till. På bordet ligger en tusendollarssedel. På en lapp har Leif skrivit följande till Isak:

"Min son,

Innan jag träffade din mamma var jag i USA på en resa med några kamrater. Jag lyckades komma över denna sedel och bestämde mig direkt för att jag skulle ge den till min son, trots att jag varken hade fru eller barn.

Idag är det julafton 1999 och jag städade bland papper i nedersta skrivbordslådan och hittade sedeln i en plastficka. Så nu skriver jag det här brevet till dig.

Jag vet att jag inte varit någon bra far för varken dig eller Jeanette. Jag ber om ursäkt för det. Jag tror att jag aldrig fick lära mig hur en förälder ska vara av mina egna föräldrar. Jag ska inte skylla på dem. De är ju sedan länge döda, men jag vill bara att du ska veta att jag kanske varit en besvikelse även utan alkohol i blodet.

Det enda jag kan säga som kan lindra en del av all den smärta jag åsamkat dig är dessa ord:

Isak, jag älskar dig och jag önskar dig allt gott min son

Din pappa
Leif"

Vi läser brevet under tystnad. Både jag och Isak gråter. Vi bestämmer oss för att titta på en film och väntar med att måla lådbilarna till dagen före dopparedagen.


Inga kommentarer:

Julkalender 2020

 Under höstterminen har jag skrivit en tredje julkalender om barnen i Lerdala. Under decmeber månad kommer jag blogga igen. Då blir det julm...