Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag tjugotvå - Elsie

Jag och Isak ska måla våra lådbilar på Leifs stora skrivbord. Innan vi ska lägga på tidningspapper tar Isak bort skrivbordsunderlägget, som legat där orört i många, många år. Under det ligger ett brev. Isak tar upp brevet och jag ser hur han ryggar tillbaka när han läser på det. Han visar det för mig. Det står "Isak" på kuvertet. Jag vet att vi båda undrar hur länge det legat där.

- Kom, säger jag till Isak och tar hans hand. Vi går till köket och tar oss lite mellanmål. Vi plockar fram bröd, smör och pålägg under tystnad, medan brevet ligger på köksbordet.

När Isak fått i sig lite kaffe och en smörgås, så tar han upp brevet och sprättar upp det med en bordskniv. Han tar upp innehållet med höger tumme och pekfinger. Det första jag ser är en sedel och jag önskar att det inte är gamla sedlar som förlorat sitt värde. Jag hinner också tänka att jag hoppas att Leifs bemödat sig med att skriva några rader till sin son.

Det visar sig att Leif verkligen tänkt till. På bordet ligger en tusendollarssedel. På en lapp har Leif skrivit följande till Isak:

"Min son,

Innan jag träffade din mamma var jag i USA på en resa med några kamrater. Jag lyckades komma över denna sedel och bestämde mig direkt för att jag skulle ge den till min son, trots att jag varken hade fru eller barn.

Idag är det julafton 1999 och jag städade bland papper i nedersta skrivbordslådan och hittade sedeln i en plastficka. Så nu skriver jag det här brevet till dig.

Jag vet att jag inte varit någon bra far för varken dig eller Jeanette. Jag ber om ursäkt för det. Jag tror att jag aldrig fick lära mig hur en förälder ska vara av mina egna föräldrar. Jag ska inte skylla på dem. De är ju sedan länge döda, men jag vill bara att du ska veta att jag kanske varit en besvikelse även utan alkohol i blodet.

Det enda jag kan säga som kan lindra en del av all den smärta jag åsamkat dig är dessa ord:

Isak, jag älskar dig och jag önskar dig allt gott min son

Din pappa
Leif"

Vi läser brevet under tystnad. Både jag och Isak gråter. Vi bestämmer oss för att titta på en film och väntar med att måla lådbilarna till dagen före dopparedagen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...