Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag tjugotre - Isak

I pappas brev låg en Grand Watermelon-sedel från 1890. Jag undrar om pappa visste hur mycket sedeln var värd. När jag googlade, så kunde jag inte tro att det var sant. En likadan sedel har sålts för nästan tre miljoner Euro. Det är en helt sjuk summa pengar. Det viktigaste är dock inte vad sedeln är värd, utan att pappa bemödat sig att skriva ett brev till mig för tio år sedan, bara några månader innan han dog. Det viktigaste är att han skrivit att han önskar mig allt gott. Han önskar mig allt gott. Han älskade mig.

Igår när jag skulle sova, så tänkte jag en massa "om jag inte"-tankar.

"Om jag inte bestämt mig för att resa till Australien hade jag aldrig tagit upp kontakten med mamma."
"Om jag inte gett mamma brevet hade mamma aldrig kommit på idén att vi skulle bygga var sin lådbil."
"Om jag inte gått med på att bygga lådbilar med mamma, så hade vi aldrig hittat brevet från pappa."

Livet är så märkligt och mäktigt.

Jag har pratat med både Filip och Marika i telefon idag. Jag har berättat att vi har ganska många överraskningar till dem att visa på julafton, men har inte sagt vad. 
  •          Lådbilarna
  •      Pappas brev och sedeln
De är väldigt nyfikna. Tänk att det redan gått tjugofyra dagar.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...