När vi sitter där på restaurangen och Isak säger att han har
något att berätta, så händer det som inte får hända. Min mobil ringer och jag
svarar utan att tänka mig för, som vanligt.
- Marika, säger jag och när det
är tyst i andra änden förstår jag direkt att det är något som hänt mamma.
- Mamma, hallå? säger jag och
tittar på Isak med panik i blicken.
Jag klickar av samtalet och
ringer min syster, som får sticka från jobbet för att åka hem till mamma. Jag
kan inte äta och inte prata. Jag bara sitter där och stirrar på telefonen,
medan jag fantiserar om allt som kan ha hänt mamma. Trettio minuter senare ringer syrran och mamma har
precis åkt ambulans till Sahlgrenska. Hon har tagit för många tabletter, en
överdos helt enkelt. Jag önskar att jag vore där, men samtidigt vet jag att det
inte finns något jag kan göra och att det är bra för mig att vara här hos Isak.
- Förlåt, säger jag och går från stolen och min orörda pizza. Jag går runt bordet och sätter mig bredvid Isak i soffan. Vad ville du berätta?
frågar jag och gömmer mitt rödgråtna ansikte vid hans hals.
- Marika, jag reser inte. Jag
kommer hem. Jag måste bara fixa lite saker här. Jag kommer efter nyår. . . om
du vill.
Först förstår jag inte riktigt
vad han säger. Jag ser bara för min inre syn hur min medvetslösa mamma bärs ut
på bår och åker iväg i en ambulans. Jag har sett det flera gånger förut och jag
önskar att det aldrig ska hända igen. Jag sorterar i tankar och intryck och
plötsligt inser jag var Isak precis sagt. HAN KOMMER TILLBAKA!
Kommentarer