Fortsätt till huvudinnehåll

Tjugofyra dagar - dag sexton - Marika

När vi sitter där på restaurangen och Isak säger att han har något att berätta, så händer det som inte får hända. Min mobil ringer och jag svarar utan att tänka mig för, som vanligt.
- Marika, säger jag och när det är tyst i andra änden förstår jag direkt att det är något som hänt mamma.
- Mamma, hallå? säger jag och tittar på Isak med panik i blicken.

Jag klickar av samtalet och ringer min syster, som får sticka från jobbet för att åka hem till mamma. Jag kan inte äta och inte prata. Jag bara sitter där och stirrar på telefonen, medan jag fantiserar om allt som kan ha hänt mamma. Trettio minuter senare ringer syrran och mamma har precis åkt ambulans till Sahlgrenska. Hon har tagit för många tabletter, en överdos helt enkelt. Jag önskar att jag vore där, men samtidigt vet jag att det inte finns något jag kan göra och att det är bra för mig att vara här hos Isak.

- Förlåt, säger jag och går från stolen och min orörda pizza. Jag går runt bordet och sätter mig bredvid Isak i soffan. Vad ville du berätta? frågar jag och gömmer mitt rödgråtna ansikte vid hans hals.
- Marika, jag reser inte. Jag kommer hem. Jag måste bara fixa lite saker här. Jag kommer efter nyår. . . om du vill.

Först förstår jag inte riktigt vad han säger. Jag ser bara för min inre syn hur min medvetslösa mamma bärs ut på bår och åker iväg i en ambulans. Jag har sett det flera gånger förut och jag önskar att det aldrig ska hända igen. Jag sorterar i tankar och intryck och plötsligt inser jag var Isak precis sagt. HAN KOMMER TILLBAKA!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni