Marika har slutat ringa. Jag
saknar de missade samtalen. De känns som det sista jag har kvar av Göteborg. Mamma
uppskattade att jag pratade med henne i bilen igår. Jag märkte hur hon
slappnade av och lät mig köra hem, utan att hålla sig krampaktigt bildörren. Hon
har blivit gammal och tyst.
Läs min självbiografi "Barnlängtan" som e-bok
Imorgon kommer syrran med
ungarna. Filip är kanske fjorton-femton år nu och Liv är nio-tio. Det är många
år sedan jag träffade dem nu. Pinsamt. Vilken morbror.
Tänkte ta med mig mamma till
pappas grav idag. Jag tror inte att hon går dit så ofta. Det är väl lika bra
att jag hälsar på alla släktingar nu när jag ändå är hemma. Vem vill gå till en
grav ensam? Jag förstår mamma. För en gångs skull förstår jag henne.
Kommentarer