Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 9 av 24

Det känns som om jag vaknar mitt i natten, av att mobilen vibrerar. Jag har fått ett meddelande. I själva verket är klockan bara 23 på söndagskvällen. Det knyter sig i magen och tar en stund innan jag hittar mina glasögon på nattduksbordet. Vad är det jag utsätter mig själv för?

På displayen står det:
"Åh, du bor i slott, jag bor i koja. Du åker spårvagn, jag åker folkvagn. Så trevlig att du hittade min inköpslista. Imorgon kl. 16 lämnar jag en ny inköpslista i en kundkorg vid entrén. Vad heter du? Hälsningar Harry"

Det är helt omöjligt att sova. Det är en man, en man som heter Harry. Han vill att jag ska få en ny inköpslista imorgon. Han undrar vad jag heter. Jag funderar och funderar på vad jag ska svara. Jag går ut i köket och tänder första och andra ljuset i min adventsljusstake. Skriver och suddar, skriver och suddar. Till slut bestämmer jag mig för att skicka texten:

"Visst bor vi väl båda i lägenhet? Vad trevligt med en ny inköpslista. Undrar vem som bli den lyckliga kunden denna gång. Hälsningar Margot"

Efter att ha väntat på svar i flera timmar, stängt av mobilen och startat den igen för att försäkra mig om att det inte är något fel på den, går jag och lägger mig. Jag fortsätter titta på mobilen i parti och minut och somnar till slut med mobilen på kudden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Allting har en början

Det var på den här bloggen allt började. I januari 2015 startade jag en skrivutmaning. Det var tack vare Skrivpuff. En blogg startade av Ann Ljungberg som bjöd på skrivutmaningar varje dag. Det kunde vara en ord eller en bild att skriva utifrån. Jag bestämde mig för att skriva varje dag så länge jag kände att det var roligt. Det blev 111 texter på 111 dagar och mitt under denna skrivutmaning dog min mormor. Det var en oväntad händelse i livet. Hon skulle fylla 80 år 2015, men ingen visste att hennes hjärta snart inte skulle orka mer. Hon stod mig väldigt nära och jag trodde att jag skulle sluta delta i Skrivpuff, men jag fortsatte för min skull, men också för mormors skull. Min dröm var alltid att min mormor skulle få träffa mitt barn, hennes barnbarnsbarn. Nova föddes 3,5 år efter att mormor lämnat jordelivet. Men hon var med när jag och min man gifte oss och det är jag så otroligt tacksam för. Av de 111 texterna valde jag ut ett tjugotal och skapade en bok till minne av min mormor In