Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 9 av 24

Det känns som om jag vaknar mitt i natten, av att mobilen vibrerar. Jag har fått ett meddelande. I själva verket är klockan bara 23 på söndagskvällen. Det knyter sig i magen och tar en stund innan jag hittar mina glasögon på nattduksbordet. Vad är det jag utsätter mig själv för?

På displayen står det:
"Åh, du bor i slott, jag bor i koja. Du åker spårvagn, jag åker folkvagn. Så trevlig att du hittade min inköpslista. Imorgon kl. 16 lämnar jag en ny inköpslista i en kundkorg vid entrén. Vad heter du? Hälsningar Harry"

Det är helt omöjligt att sova. Det är en man, en man som heter Harry. Han vill att jag ska få en ny inköpslista imorgon. Han undrar vad jag heter. Jag funderar och funderar på vad jag ska svara. Jag går ut i köket och tänder första och andra ljuset i min adventsljusstake. Skriver och suddar, skriver och suddar. Till slut bestämmer jag mig för att skicka texten:

"Visst bor vi väl båda i lägenhet? Vad trevligt med en ny inköpslista. Undrar vem som bli den lyckliga kunden denna gång. Hälsningar Margot"

Efter att ha väntat på svar i flera timmar, stängt av mobilen och startat den igen för att försäkra mig om att det inte är något fel på den, går jag och lägger mig. Jag fortsätter titta på mobilen i parti och minut och somnar till slut med mobilen på kudden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni