måndag 3 december 2018

Vägen fram - del 3 av 24

Den 3 december 1948 föddes jag på Mölndals sjukhus. Mamma var tjugotvå år och pappa var frånvarande. Jag är van vid att inte få några födelsedagspresenter. Det har jag inte fått på många, många år. Den sista födelsedagspresenten fick jag när mamma var gammal och skröplig. Hon hade målat en mugg till mig på terapin på ålderdomshemmet, där hon levde sina sista år. Jag tittar på muggen och läser de snirkliga bokstäverna: "Lev idag - imorgon kan det vara för sent". Det syns tydligt att mamma skrivit de två första orden och att någon hjälpt henne med resterande. Men orden är definitivt mammas val. Hon tyckte alltid att jag tog för få risker och hon sa ofta att hon aldrig fått mig om hon inte vågat för att vinna.

På sätt och vis fick jag en födelsedagspresent redan igår. Framför mig på köksbordet ligger lappen från kundkorgen. Det är en inköpslista skriven på ett blad från ett litet kollegieblock. Handstilen är förvånansvärt lik min egen. Jag går till byrån i hallen och hämtar mitt kollegieblock, där jag skrivit Mys alla mobilnummer. Hur kan man byta mobilnummer så ofta? Jag skriver jag av inköpslistan.

Det är inte mycket som skiljer de två identiska inköpslistorna, min och medmänniskans. En man eller kvinna? Jag måste skratta igen. Människorna i affären igår måste ha undrat över kvinnan som först gick omkring, som levande död för att sedan skratta, så att hon nästan tappade andan. Jag fick inte med mig någonting från butiken. Ja, i alla fall inget som kostade något för inköpslistan tog jag med mig. Jag undrar så vad han eller hon fick med sig för varor hem? Två PAKET gröna ärtor? En förpackning med fyra ägg. En KONSERVBURK med sill? Gorbys pirog har jag också hört talas om. Kan det vara så att det fanns tidningar att köpa med gula folkvagnar och kanske även sekelskiftsvillor? Jag har inte skrattat så här mycket på väldigt, väldigt länge. Jag tror att jag skrattade så här mycket åt farbror Melker, när jag och My såg Saltkråkan tillsammans. Det måste ju varit tidigt 80-tal?

På baksidan av inköpslistan finns ett mobilnummer och under siffrorna står det: OM JAG SKULLE TAPPA BORT MIN MOBIL I ÄGGHYLLAN.

Kan detta vara på allvar? Köper man bara fyra ägg, så måste man väl bo ensam? En människa med min handstil borde väl vara pensionär och född på 40-tal precis som jag?

Inga kommentarer:

Julkalender 2020

 Under höstterminen har jag skrivit en tredje julkalender om barnen i Lerdala. Under decmeber månad kommer jag blogga igen. Då blir det julm...