söndag 23 december 2018

Vägen fram - del 24 av 24

Harry är en överraskningarnas man.

Jag lagar middagen i god tid och låter den stå på svag värme i ugnen, medan jag tittar på Kalle Anka och hans vänner. Jag tittar på fotona i mobilen. Fotot på mig och lilla Elvira. Fotot på min dotter My. Några minuter efter att Bengt Feldreich sjungit i avslutningsscenen knackar Harry på dörren. I ena handen har han en gitarr och i den andra en ask choklad.

Vi avnjuter middagen och visar varandra bilder på våra barnbarn. Julmiddag med Harry är mysig och spännande på en och samma gång. Han säger att maten smakar precis som hemma på Björkö. Han är snäll.

Vi äter choklad till efterrätt och dricker kaffe, när kopparna är tomma, så tar han upp sin gitarr. Han flyttar ut stolen från bordet, så att gitarren får rum mellan honom och vardagsrumsbordet. Han berättar att han skrivit en sång. I vanliga fall hade jag blivit lite besvärad av situationen och inte vetat var jag ska titta, men inte nu, inte med Harry. Jag ser honom i ögonen. Han sjunger fantastiskt fint, med lite raspighet i rösten.

 "Vägen fram, ensam eller hand i hand" är refrängen. Han sjunger den om och om igen. Jag ber honom sjunga den igen, så att jag kan filma honom med mobilen. Han blir verkligen glad.

Harry går hem strax innan midnatt. Jag får en kram och puss på kinden och bestämmer mig för att inte tvätta ansiktet. Hans rakvatten luktar så gott. Vill känna doften när jag somnar.

Innan jag somnar ser jag att jag fått ett nytt sms.

"God Jul mamma. Kram My"
Hon skriver kram. En lycklig mamma. Jag svarar och somnar med ett leende på läpparna och en tår på kinden. En glädjetår.



PS Glöm inte kika i kundkorgen efter en kvarglömd inköpslista i mellandagarna.


Stor tack till alla som följt Margot på hennes väg fram till julafton.


God Jul!

Inga kommentarer:

Julkalender 2020

 Under höstterminen har jag skrivit en tredje julkalender om barnen i Lerdala. Under decmeber månad kommer jag blogga igen. Då blir det julm...