Fortsätt till huvudinnehåll

Vägen fram - del 22 av 24

Allt på min inköpslista finns i kassarna och i handväskan har jag två små änglar, som jag köpt bland jultomtarna. De har redan börjat rea ut dem. En ängel till Tor och en ängel till mamma. Det är tungt att bära matkassarna, men jag vill så gärna gå vägen om kyrkogården för att lämna änglarna och prata lite med dem om Harry. Jag önskar att My kunde höra av sig. Det vore så fint att få veta var hon bor, så att jag kan sända julkortet och julklapparna till henne och lilla barnbarnet.

Det ligger ett lager snö över gravstenarna. Jag sätter ner de tunga matkassarna på marken. De blir blöta av snö, men vad gör det. Jag torkar av snön från Tors gravsten och tar fram den lilla ängeln från handväskan. Den röda rosen, på gravens kant, har frusit så fint, så jag låter den ligga och ställer ängeln intill rosen. Jag harklar mig och börjar prata:
- Tor, jag trodde aldrig att jag skulle säga det här till dig, men jag tror att jag är kär.

Jag trodde jag ville säga mer, men orden är slut, men hjärtat är fullt av kärlek. Jag tar matkassarna och går vidare till mammas gravsten. Sjunker ner på knä i snön och känner hur vätan går igenom byxtyget. Jag ställer mammas ängel i granriset, nära stenen och hennes namn.
- Till dig mamma, säger jag och börjar gråta.
- Inte ska du väl gråta, skulle hon säga om hon vore här.
Jag fortsätter gråta, tills tårarna tar slut. Jag gråter av lättnad. Jag gråter av saknad. Jag gråter av längtan. Till slut bär rösten igen och jag hör mig själv nästan skrika ut orden:
- Mamma, jag är inte feg längre, mamma. Du skulle se mig nu mamma. Jag har varit på date i affären. Bara en sån sak.
Jag tystnar och tittar mig omkring, men kyrkogården är tom. Jag slappnar av och lägger kinden mot mammas gravsten.
- Jag älskar dig mamma.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Vägen fram - del 4 av 24

Morgonpromenaderna känns roligare nu, när jag kan läsa inköpslistan där hemma. Jag kan den förvisso utantill numera, men roas ändå av att läsa den. Kanske skulle jag kunna unna mig att sova lite längre och inte bry mig om om jag möter någon på promenaden, men jag är inte riktigt redo än. Mobilalarmet för fortsätta ljuda klockan fem ett tag till. Jag har fått ny energi och det känns inte alls svårt att hitta julgardinerna. De ligger ju där i garderoben i hallen, där jag alltid brukar lägga dem. Jag sätter på radion på hög volym, så att jag kan höra den från köket till både vardagsrummet och sovrummet. John Lennon sjunger Happy Christmas med ömhet i rösten. Julgardiner hängs upp i varje rum. Jag måste ha stege för att nå upp till gardinstängerna. När allt är klart får jag en impuls att köpa nya blommor att ha i fönstren, kanske julstjärnor. Kanske nästa gång jag är i affären? På kvällen tar jag fram mobilen medan jag tittar på nyheterna på TV. Jag börjar skriva ett sms till medmänni