Fortsätt till huvudinnehåll

En annorlunda jul i vår by, 5 december 2017

När Lina kommer hem från skolan på tisdagen hör hon hur mamma Lena slamrar med grytor i köket. Det luktar curry i hela huset.

"Det bli nog kyckling idag" tänker Lina.

Lina kommer ut i köket. Hon har så mycket saker som hon vill fråga sin mamma om. Hon har fått veta så mycket saker idag och många av de sakerna hon fått veta har gjort att hon fått ont i magen. Hon har fortfarande ont i magen.

"Mamma vet du..." säger hon och har tårar i ögonen.

Lena tittar på Lina och ger henne en kram, när hon ser att hon är på väg att börja gråta. Lina kramar tillbaka och sedan torkar hon tårarna och Lena tar en paus från att laga mat. De sätter sig vid köksbordet och Lena väntar på att Lina ska fortsätta berätta.

"Mamma, vet du" säger Lina igen. "Alexander och Soraya kommer ifrån ett land där många barn måste arbeta"

Lena och Lina tar fram iPad:en och börjar läsa en artikel som Lina och hennes klasskamrater fått läsa tillsammans i skolan. Fakta om barnarbete heter artikeln och det är UNICEF som skrivit den. Lina berättar om artikeln för sin mamma. Hon berättar att många är så fattiga i Afghanistan att barnen också måste arbeta. Ibland arbetar barn som bara är fyra år i fjorton timmar på en dag. Lina får tårar i ögonen igen också säger hon:

"Mamma jag vill ge mina leksaker och kläder till barn från Afghanistan."


Här finns femte delen i bloggjulkalendern 2016


Ellinor Wikman har även skrivit en barnbok
 
Här kan du köpa hennes bok
 

Kommentarer

Tricia sa…
Åh, jag minns när vi hade fadderbarn i skolan när jag var liten. Eller ja, vår klass var faddrar till barn i Moçambique. Man ville ge dem allt man hade när man fick höra hur deras livssituation såg ut. Jag minns det så väl. Bra text!
Världen är så orättvis. Och ofta är det än värre att vara född till flicka.
Fruktansvärt med barnarbete. Jag blev riktigt tagen av din text.
foxy sa…
Åååå... gillar din kalender så mycket!
Tack för alla fina kommentarer! Önskar att det inte var sant. Önskar att alla barn fick leka och vara just barn.
Jag mejlade till UNICEF och länkade till min bloggjulkalender och just detta inlägg. Fick ett snabbt och fint svar. Tacksam!

"Hej Ellinor,




Tack för att du hörde av dig. Vad fint att höra, och vilket bra initiativ! Stort varmt tack för ditt engagemang, och vad bra att du har haft nytta och användning av vårt faktablad.




Jag önskar dig en fin dag.




Bästa hälsningar


Frida

Frida H. Lantz, stolt Världsförälder
Givarservice/fundraising assistant
UNICEF Sverige"

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...