Fortsätt till huvudinnehåll

Presentation av julkalenderns karaktärer

Nu var det snart ett år sedan vi träffade Lina och de andra människorna i Lerdala, så ni kanske har glömt vem de är. Här kommer en presentation.
Det här är Lina. Hon bor tillsammans med sin mamma Lena, sin pappa Stig och sin bror Linus i en  liten by som heter Lerdala. De bor i ett hus på adressen Tomtebacken 1. Lina bor granne med sin bästa vän Frida. Linas vän bor tillsammans med sin mamma Trine och sina tvillingbröder Felix och Fredrik. Deras hus har adressen Tomtebacken 2. Men det verkar som om någon annan har flyttat in i deras hus sedan vi träffade dem senast.

I Lerdala finns en liten affär som heter Lerdala lanthandel. Där arbetar Gullan. När vi lärde känna Gullan förra julen, så bodde hon i ett hus nära affären tillsammans med sin son Benny.
 
 
Det här är Benny. Han är busschaufför och kör Lina, Linus, Frida, Felix och Fredrik till skolan varje dag och hämtar dem när de slutar skolan. Benny blev kär i Fridas mamma Trine förra julen. På bilden har Benny köpt kläder på postorder. Det var Lina och Frida som hjälpte honom att köpa nya kläder.
 
Trine gillar att träna, speciellt att gå promenader med stavar. Hon började träna med Benny förra julen. Tror ni att de fortfarande tränar tillsammans?
I den lilla byn Lerdala bor även Nisse i Svängen tillsammans med sin katt. Det var han som gjorde så att julen i Lerdala blev annorlunda och väldigt fin förra året. Undrar vad som kommer hända i Lerdala den här julen.
 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Det gåtfulla landet

I det gåtfulla landet Vila finns näckrosor i rosa och lila I varje möte med färgglada tjädrar får du gåvor i form utav fjädrar När du vaknar minns du ingenting men på huvudkudden ligger en nätt liten ring Under kudden ligger fjädrar som ger kraft en energi du aldrig tidigare haft Välkommen till det gåtfulla landet Vila Kanske ses vi inatt, nu måste jag kila

Skrivpuff - 10 augusti 2018

I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Du sover djupt. Andas tungt. Nu är allt stilla och lugnt. Ibland är det svårt att skilja dig från mig, att se vilka känslor som är mina. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett. Jag känner glädje. Den är min. Innan du somnade lånade jag din oro. Medkänsla är människans nyckel till förståelse. Ibland kan vi snurra in oss i andras förebråelse. I mörkret ser jag din siluett. Mitt hjärta gör en piruett.

Tjugofyra dagar - dag tio - Marika

- Isak, för femtielfte gången, jag skiter i om du ska åka till Australien. Det spelar ingen roll om du inte vill köpa hus. Det spelar ingen roll om du inte vill ha barn. Jag väntar på dig. Jag är 35 år. Jag har tid att vänta i ett år. Jag fattar inte hur många gånger jag ska behöva säga det här till dig. Fattar du inte. Isak stoppar händerna djupt ner i träningsbyxorna. Han är mycket vackrare än jag mindes honom. Det är något som förändrats. Han känns mycket mjukare. Det är som om han lyssnar på mig nu. Även om han mest är tyst, så känns det som om han hör mig och ser mig. - Vi kan inte vara ute längre. Jag fryser händerna och öronen av mig. Du får följa med in till mamma. Han tar min hand för första gången, sedan vi möttes i trädgården utanför det gula huset mitt ute i ingenstans. Jag kan inte fatta att han växt upp här. Det är liksom inte så jag uppfattat Isak. En kille som växt upp i en skog? Han som är så världsvan. Han som ska resa så långt bort. Kommer jag få veta vem ...