tisdag 1 augusti 2017

Skrivpuff 14, 1 augusti 2017

Hennes hand är så liten och blek bredvid min. Det är som om klockan har stannat, som om det bara är vi som existerade och att det inte spelar någon roll vilken årstid det är eller vilka människor som tänker på oss just nu. Det är bara vi. Bara vi.

3 kommentarer:

Kalle Byx sa...

Får en bild av en dotter vid sin mammas dödsbädd. Bra.

Ethel Hedström sa...

I sådana stunder betyder inget annat än det som händer i ögonblicket.

Grå papegoja sa...

Så vackert skrivet!