Ända sedan hon var gammal nog att hålla i en blyertspenna hade hon fått hör om och om igen att hon var begåvad. Med penna och papper skapade hon de mest makalösa människoansikten. När hon skapade försvann hon in i målningen likt en sjöman som hypnotiseras av havet. Hon kunde teckna i timmar, utan att ta en paus, utan att lyfta pennan från papperet. Det var som om någon tog över hennes kropp och hennes hjärna fick vila.
"Ända sedan hon var gammal nog att hålla i en blyertspenna hade hon fått hör om och om igen att hon var begåvad."
Sista meningen på s. 177 i Anna Gavaldas bok "Tillsammans är man mindre ensam"
"Ända sedan hon var gammal nog att hålla i en blyertspenna hade hon fått hör om och om igen att hon var begåvad."
Sista meningen på s. 177 i Anna Gavaldas bok "Tillsammans är man mindre ensam"
Kommentarer
Har läst boken. Mycket bra och annorlunda.